Under den långa utvecklingen av människan upptäcktes och användes bara ett dussintal naturliga fibrer. Däremot, sedan tillkomsten av den kemiska fibereran, har hundratals nya sorter uppfunnits inom loppet av bara ett sekel.
Som konstgjorda-högmolekylära polymerer tillåter kemiska fibrer för-utformning av specifika funktioner under produktion. Till exempel kan antimikrobiella medel tillsättas för att ge antibakteriella egenskaper, medan mineralmikropulver kan inkorporeras för att ge låg-strålning eller långt-infraröd strålning. Sådana metoder är helt klart enklare, mer kostnadseffektiva-och mer effektiva än att modifiera naturliga fibrer.
Förutom möjligheten att bekvämt konstruera nya funktioner under design och produktion, bidrar de inneboende egenskaperna hos själva polymererna också till funktionalitet. Till exempel erbjuder den mycket stabila makromolekylära strukturen hos akrylfiber naturligt motstånd mot ultraviolett strålning; Dessutom, eftersom akrylfibrer färgas med katjoniska färgämnen, ger de livfulla färger och exceptionell ljusäkthet. Följaktligen används akryltyger i stor utsträckning i solskyddsprodukter-, vilket till fullo utnyttjar deras funktionella och praktiska egenskaper.
På liknande sätt gör nylonets nötningsbeständighet den idealisk för sportkläder, den höga hållfastheten hos para-aramid passar den för användning i skottsäkra västar, och den höga-temperaturbeständigheten hos klorfiber och ko-para-aramid gör dem allmänt användbara i flam-produkter.
